Som apan i buren!

Jaha, då har jag avverkat första veckan på mitt tjänsterum i Luleå, där jag bara behöver öppna kontorsfönstret, för att dricka mitt kaffe bland folket mitt i stan, så att säga. Trevligt! Ljust och fint också.

Men… så var det där med alla människor också inne i korridoren – och det är man ju inte alls van vid i Pajala! Och jag måste erkänna att det både var trevligt, men också ett störande moment i arbetsron, att ta sig tid och vara social mitt i allt!

Ja, faktiskt, det kändes t o m som att vara “apan i buren”, som alla skulle vara och titta på, några lite mer diskret än andra. Och jag kan förstå det, för det är ju lite exotiskt att få in “skogsmullarna” i stadens kärna. Sen kan jag också förstå att man måste försöka leta olika orsaker till det, för vi är ju inte precis kända för att vara smarta. (som Moderaternas partiledare sade en gång i tiden)

Men så är det, och Polisen har äntligen börjat titta på “glesbygdsfrågorna” på riktigt, att hur upprätthålla den operativa förmågan där? Ett sätt kan ju vara att låta oss glesbygdspoliser med teknikens hjälp framöver vara med och sköta storstadens arbete, en intern utlokalisering så att säga.

Vi får väl se, vi som orkar hänga med! I eller utanför buren. Kadett?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *