Jaaa åååh nuuu!

Nu har jag honom äntligen som i en liten ask – Commandern, som velat dyka, och göra som han vill med sin kraft – men nu lyder han mig, och sviker inte längre i svåra situationer!

Lika smidig som tidigare, men med breda plastbelag under skidorna, så bär han upp sin front på ett helt annat sätt, och jag behöver inte vara rädd för att han dyker över sin egen axel så att säga, när naturen trycker på.

Ja, helt gudomligt var det att sväva sakta på den meterdjupa orörda snön mellan träden, som ett lodjur, som smeker sin kropp mot stammen, redo att spänsta sig eller öka takten vid behov.

Och återigen nej, det här är inget reklaminlägg för Lynx, utan jag konstaterar bara att jag har lyckats tämja vildkatten till en smidigare version av Yamaha Viking!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *