Visst, Kelkkatunturi!

Frågade pappa 82 år om han någonsin hört talas om Kelkkatunturi, och han lyste upp som en sol, och berättade att man ibland kallade byn det, och hur det var en allmän pyssla att åka kälke ända från toppen ner till byn!

En extra spännande episod var när storpojken Vilho i byn ledde dem att ta en fullstor hästrissla som bussen lämnat i byn, och dra upp den ända på toppen, för att sen släppa ner med en hel skara grabbar – till följd att risslan rammade in i ett träd, och blev skadad i skyddsplåten framtill.

Ett bus-streck från den forna tiden, kul att lyssna till! Och pappa var än i dag ovetande om bussen som plockade upp risslan igen dagen efter, förstod hur den blivit skadad, i Kelkkatunturi…

Hm, och sen frågade jag mamma om det här med “Ara” som skulle betyda “klar”, och hon menade på att det kan vara något från gammelfinskan, för det var inget hon kände till. Men “Avara” det är ett mordernare ord, som kan beskriva en öppen och rymlig vy.

Mamma som är “riktig” söderländsk finska, och som hittade kärleken här i vuxen ålder, hon menade även på att “area” är ett gammelfinskt ord, och att man idag istället säger “laaja”.

Nå niin, nyt me tiämä että meän Laajavaara on Kelkkatunturi jos sen tyhjentää puista!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *