Ögon jag aldrig förlåter

Den 15 juni i år, såg jag ett par ögon, som hade den vidrigaste blicken jag sett, på bar gärning så att säga. Ett äckligt, njutfullt, närmande, från en man som utstrålade sadistisk dominans, som en våldtäktsman, som ville skrämma sitt offer… och vad gjorde jag? Flydde förstås!

Sen då? Nej, det är inte slut än. Vägen är lång…

Tunga steg mot Kaunisvaara gruvan, det var vad jag såg på väg hem idag. Riktigt tunga steg, där klädseln var varselaktig och reflexerna syntes bra, som mörkret. Ja, det känns liksom deppigt värre just nu här, med hus till salu och sånt, men ingen gruvrusch för folk!

Ett märkligt spel det där, med förhandlingar i media, och kanske lögner? Den enes död, den andres bröd. Har man inte fakta, är det svårt att agera rätt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *