Kuttersmycke, galjonsfigur, och målvakt

När jag var som aktivast i S-politiken och Polisfacket, fick jag av en gammal moderaträv en fråga en gång angående platsen i kommunstyrelsens arbetsutskott – “Mona, har du riktigt mandat, eller är du bara partiets nya kuttersmycke?”, och av en omtalad Länspolismästare angående min roll som förhandlingsledare för poliserna i Norrbotten – “Mona, har du riktigt mandat att förhandla, eller är du skickad hit som galjonsfigur?”… och ung och blåögd som jag var, blev jag bara kränkt av de erfarna personerna, i stället för att dra öronen åt mig redan i det skedet!

Jag var troligen vald som både kuttersmycke och galjonsfigur, i ett försök för partiet att värva nya röster genom mig, då jag just kom hem från uppdraget som “kvinnlig FN-soldat”, och för att ingå i fackets högsta styrelse för att göra facket mer jämställt, samtidigt som den manlige ordföranden med bättre samvete kunde sköta “de riktiga förhandlingarn” redan i förväg, utan att trampa på en annan man…

Men, det slutade inte som det var tänkt… för till slut insåg även min unga hjärna att jag blir utnyttjad – och tände till! Och då fick jag känna på en annan roll… som “målvakt”. Först straffades jag inom facket med falska anklagelser om “uppvigling” i lönerörelsen, och därefter inom politiken med fantasier om jag skulle ingå i en “samhällsfarlig grupp” mot Northland-gruvan…

Och nu, nu är jag bara en larmsummer, så att historien inte ska upprepa sig!

Har ni dock tänkt på en sak? Att jag inte skriver något om rikspolitiken, där ett visst parti har en vågmästarroll, och nu tydligen har blivit Sveriges näststörsta parti? Ett demokratiskt valt parti, där väljarna är svenska medborgare med rösträtt. Saken är m a o för “stor” för att jag ska ha en åsikt i ämnet, och nöjer mig med att kommentera det med: “Hoppas att Sveriges majoritet och rättsstat bevakar så att ingen gruppering i samhället sysslar med 30-talets nazismfasoner”.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *