Gjort det jag kan

Ja, jag provade i alla fall själv, att försöka justera in skoterns köregenskaper för bättre komfort. Styret var enkelt att ställa in, likaså gasreglaget – som var livsfarligt inställd! Körde med redskap efter, och när den tog fast i en sten, så broooom – flög lilla Mona frammåt och tog emot sina 85 kg på styret, OCH tumgasklykan, som var på tok för högt uppe! Inget gick sönder den här gången, och jag skadade mig inte, men nu är gasreglaget mer under styrstångens centrum.

Likaså har jag provat få ner fronten lite, genom att korta av tygremmen som håller uppe sliden fram, men det återstår att se om styrningen blev vassare – så den inte trycker ut sig som en framhjulsdriven bil i korsningar, typ.

Och när jag låg där under skotern, med båda händerna uppe i tunneln, tänkte jag att det är tur att jag är kvinna! Det var nämligen ganska så trångt där, och jag kan tänka mig att en grov man skulle ha måsta göra det på ett annat sätt.

Men, idag måste jag ploga en skogsväg, så skotern får vänta på sina uppdrag. Har kvar några grova vindvällen ute i tjottaheikki, dit man inte kommer med traktor eller fyrhjuling utan att hugga väg, men som Hulken i mån av tid ska få som “gokännendeprov” inför en fortsatt framtid här hos mig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *