Inte ett hundskall

Funderade häromdagen varför byn var helt tyst en kväll, från annars så pålitligt hundskall, från tre gårdar i rad, när vi passerar, Nitro och jag. Och sen tänkte jag på en kväll tidigare, när vi gick i det becksvarta landskapet, där jag endast hade ledsyn för plogkarmen, och Nitro höll sig lite närmare mig än vanligt, men ändå var nyfiken och ville dra oss in i skogen. Lite mörkrädd? Tänkte jag, som själv fick lite ståpäls när han litade på mig. Och i telefon var Markku nästan 100 % säker på att vi hade fått en varg till byn!

Hm, ja, vart har alla renar tagit vägen från gallringen i berget? Det kryllade av renar ett tag, men som sagt, nu är det borta.

Jo, nog har jag sett skoterspår, och att renskötare rört sig här. Men, skulle detta ha fått hundarna att tystna?

Hm, hm, och om det då var en varg i skogen, så säger Nitro ganska mycket om varför Jämthunden ofta är offerbild för vargattack – att den är nyfiken och modig.

Spår? Massor av hund tycker jag…

http://www.lansstyrelsen.se/skane/Sv/nyheter/2013/Pages/sa-kanner-du-igen-vargspar.aspx

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *