Eller, som en f d Pajalabo med många extrema löpmil bakom sig sade, “Det gick åt helvete med Sverige när psykologerna tog makten”, och jag antar att han menade ett medvetet manipulerat ledningssystem i sammetsbyxor.
Min rubrik är inte exakt samma, för den avser inte “medvetet” eller en yrkesgrupp, utan mer en tillåten och accepterad skada, brist, eller olat i ledningspositioner.
Vad jag själv förespråkar? Med andras ord beskrivet, “det finska systemet”. När det behövs, pekar chefen med hela handen, och åtföljs det inte, blir det en anmälan till högre instans. Men när allt funkar, pillar chefer inte alls.
D v s att jag är motståndare av det s k “pilla lite”-systemet, där det duttas lite här och där av vem som helst, utan klar och tydlig ledarhierarki, och utan klara och tydliga åtgärder om man vad som händer om man inte lyder och lever upp till kraven, som alltså också ska vara tydliga och inte ändras från dag och tid efter chefernas privata humör och tyckande för stunden.
T ex det här med ensamarbete, som skyddsombudet försökte sätta stopp för vid ingripande på ett asylboende i Pajala. Tidigare har samma polisgrupp utfört ensamarbete mot drograttfyllerister som försökt smita, och gått in hos par som bråkat med kniv. Men där har det inte ens blivit tal om något stopp, inte ens en fråga efteråt. Så den frågan är “orörd” än idag, utifrån skyddsombudets icke konsekventa beteende, skyddsombud som är en form av chef över cheferna i och med Arbetsmiljölagen § 6 6a.
Ja, ja, vi får väl se hur det blir, nu när vi poliser i Sverige ska börja arbeta med poliserna i Finland. “Det finska systemet” kanske inte är så finskt nå mer? Och det jag själv förespråkar, med egna ord, är systemet som ledarna från I19 i Boden styrde mig med under 2001-2002. Där gick man i botten med problem och konflikter, och agerade psykologiska domare på högre nivå – för det går ju inte att åka ut i världen med personal, som man inte litar på.
Och så en djup finsk dikt ännu på det… (och jag kan trösta er med att inte ens jag förstår alla ord)
Pamppu kuutillinen
Kohta kovasti
ottaa päähän
minä katson
uhoavaa miestä
kiinni jäin
pyrstöstä jäähän
viikinki minut
haluaa piestä.
Herkkänä itken
kurjaa kohtaloain
vetoan suurien
silmien katseella
mies ei helly,
puristaa nuijaansa vain
niin leviää puna
kevään vitihangella.
Av Karita Nyqvist