Ja a, vad ska man säga

Har ju lärt mig att räkna till 10, och att sova på saken, samt att välja mina strider, mot förr, då jag lätt leddes till “kanonmat” med min drivkraft, vilja och humör.

Igår upplevde jag att jag fick vara allas hack-kyckling för allt som var snett i livet, och blev värderad från topp till tå… Tänk, att sånt förekommer, och att det finns de som kan ta åt sig hårt av sånt, gå hem tyst och nedslagen från jobbet, kanske sista gången, för att må dåligt.

Orättvisa påhopp och anklagelser, där det i mitt fall framkom i stort, att det är konstigt att jag inte tål Polisens Volvo XC 70 diesel, men tål Markkus Mondeo diesel och mina egna gamla fordon, och att min kommunikation i skrift gällande golvvård mm inte är välkommet, och att allt jag kommer att skriva, kommer att kastas i papperskorgen utan att läsas, att jag är en “rättshaverist”.

Oj, oj, visst kom mitt svarta öga fram, men som sagt, det stannade med en blick.

Och vad har jag kommit fram till? Jo, den ene skulle jag vilja krossa, och den andre att pinka i brallan, men det går ju inte. I stället ska jag låta tiden gå, och vänta på att deras liv blir bättre. Då kanske jag också är mer värd i deras ögon, så brukar det ju vara. Och den tredje, nämner jag inte ens, för det är en helt annan följetång (känner igen taktiken från politiken, med härskartekniker och en väl planerad “smutskastningskampanj”).

Vilka det är? Ingen bor i Pajala.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *