En svacka

Trodde inte att jag skulle påverkas negativt av de negativa mediarapporteringarna om Pajala och de desperata försöken att rädda gruvan från slakt, men det gjorde jag, antar jag i alla fall, för jag kände att sängen drog redan klockan åtta på kvällen. Ingen lust eller ork att göra annat än att gå lägga mig. Ja, lite deppigt, med Puabs konkurshot och plötsliga VD avhopp, och Kommunalrådets märkliga sits i Luleå, att luras in på en toalett offentligt med sin gruvrapport – kan man tolka det på annat sätt än att det blir ett papper att torka sig där bak med? Min första tanke var i alla fall så, att nu sätts vi i glesbygden på plats, att vi får skylla oss själv när folket drogs in i en masspsykos av gruvjätten som lovade bot och bättring på allt elände, men som kom att kosta staten en massa pengar i stället (eller om det var rent fackpolitiskt, för att Rantakyrö i fredags i radion sade rakt ut typ att han inte kommer att rösta på Löven i nästa val om Regeringen inte går in och räddar gruvan?).

Nå, hur som helst så blev det för mycket negativt i går. Jag hade hellre läst och hört om vad som t ex händer i Korpilombolo under Nightfestivalen, och vilka jippon som kune ha uppstått där? T ex att alla flyktingar i Pajala skulle ha bjudits dit av ett företag som ser ljust på framtidens arbetskraft, med helt nya idéer i Kaamosland…

Till råga på allt, så blev jag faktiskt lite chockad igår när jag ringde till Mark- och miljödomstolen i Umeå för att höra vilka överklagningar de fått in från Pajala. Det var jag och en Paul som hade överklagat Lantmäterifaktura, men i övrigt var det Northlands konkursbo som stod för resten… Hm, typ ombytta roller, för tidigare var det typ så att det var jag som hade tre överklagningar mot Northland, överklagningar som alla nu finns i svenskt arkiv, i fall någon i framtiden skulle få för sig att forska i samhällsfenomenet. (Northlands överklagningar handlade om miljön).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *