Det är något jag kan säga i morgon. Idag kan jag säga att det var sista dagen jag räknade, klappade och matade dem… en f d fårfarmare.
Och jag saknar dem faktiskt! Det känns konstigt att nu titta ut genom fönstret, och inte se de lugnt idisslande ullbollarna under lampan.
Hm, och en konstig fågel tittade in i mitt köksfönster idag, en dag då solen inte skiner ner på gården – bara upp i trädtopparna, där den satt och solade. Ungefär som Markku gjorde igår, när han ville ha lite värme i baken. Ja, Kaamostiden för med sig kylan också, och det tar ett tag innan solen vänder åter och värmer oss.