Nu har det börjat

Stängselsprängandet. Gräset är grönare på andra sidan, och när det svarta fåret hoppar över, så springer de vita efter rakt igenom. Höbollen duger föga, när det ännu finns färskt att tillgå. Hm, hur ska jag orka med dem ännu en höst till? Musarmen gör också sig påmind direkt jag börjar naja lina eller isolator…

Nå, snart kommer frosten, och sen snön, inte så kul det heller. Om jag är deppig? Nej, men lite trött efter nattens jobb. Blev inte så mycket vila igår, då vedkapklyven havererade efter att säkerhetsbultarna gick av. Får inte tillbaka drevet hur jag än försöker, och får snällt vänta tills Markku kommer.

Hm, hm, det börjar vara flera veckor vi senast sågs! Han har haft så mycket egna projekt där i Pello, och jobbat helg han med, så det blir så. Mamma har undrat om vår kärlek har falnat, men då har hon nog bara tänkt med sina pensionärsögon, inte på att Markku tillhör ett eget företag. Pappa däremot verkar ha tyckt att det har varit upplyftande att få vara den som driver grovjobbet och handleda mig i maskinhantering och sånt.

Och jag har upptäckt att det är med pappa jag gnabbas mest, när vi gör något tillsammans. Hm, hm, det är lite märkligt, för vi gnabbas aldrig annars.

Jaha, och vad ska jag göra nu? Jo, koncentrera mig på fåren, så att de håller sig hemma.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *