Höstsommarens färger

De är vackra nu, höstens alla färger, i sommarvärmen. Älgjaktsledigheten känns mer som vanlig semester, och potatislandet var torr och fin att plocka i, med blast som inte ens kölden knäppt äckliga. Äckligt var det dock att se alla råttbitna potatisar, och när jag mot slutet krattade kanterna åter från gräsmattan till landet, så kunde jag inte låta bli att slå ihjäl en av förövarna som började springa i sina gångar. Jag brukar inte ha agg mot möss, men nu bara kom det. Räfsade till den så att den flög upp i den öppna myllan mitt i landet, och där drämde jag till den så att räfsan också sprack. Men sen var det bara att bära den till de sälla markerna… Ja, och det kändes faktiskt lite skönt, måste jag erkänna, som en liten upprättelse för alla förstörda potatisar…

Men hur många råttor som sedan har åkt i betesputsen, det har jag inte räknat, men fint har det blivit! Kameran har dock legat inne i någon hög här, så jag har inte fångat det vackra alls, inte åt er, bara åt mig själv, tyvärr.

Jaha, och vad mer? Jo, skön söndagsliggning har jag också hunnit med idag. Det var så länge sen vi sågs, och underbart är kort – för han kom igår, och har redan åkt idag – efter att ha snickrat igår och idag, och varit back up åt mig samtdigt, när jag kört med traktorn på de blöta myrängarna, och branta slänterna. Det känns tryggare så, att göra det när han är här, i fall jag hade sjunkit eller tippat – men nu gjorde jag tur nog inte det!

Nuffen är också redo för vedhögen, så jag vet vad jag nu har att göra mellan älgpassen… (och så borde jag ju städa, tvätta fönster, och allt sånt… “borde”)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *