Äntligen tak!

“Nyt tämä homma tarttee Sissi-menoa” sade Markku och bet ihop, när jag var beredd att ge upp och bryta ihop…

Mörkret föll, och jag tjurade, trött och grinig, med en blodig tumme som jag skar på en plåt, och tänkte att tiden, det är nog det som är det mest optimistiska i mitt liv… d v s att jag är en hiskelig tidsoptimist! Tänk att det jag trodde att vi skulle hinna göra på en söndag, ett tak, det tog oss hela veckan, nästkommande söndag, och ännu på måndag… – men nu står den där!

Och en kuslig känsla infann sig plötsligt, när ängarna runtomkring kläddes av vita spökskrudar, som sedan lekande flydde framför mig som en orm, när jag försökte fånga in dem i bild. Usva.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *