Läskigt nära himlen…

Markku.

Igår när vi höll på att lägga innertak, så hörde jag plötsligt “Aj”, och såg att Markku stod där likblek och tog sig för bröstet. Hjärtat, tänkte jag, men sen såg jag att det var kniven han stirrade på – att han precis hade råkat sticka sig själv i hårt i bröstet!

Tanken var att trycka den i slidan, som hängde i snickarvästen. Men troligen av trötthet, så pressade han den genom flera lager tyg, med ett djupt snitt i kroppen, i stället… Hm, och så här i efterhand när jag googlat på bröststick, så borde jag ha uppmanat honom att uppsöka sjukvården, i stället för att strippa själv…

“Det känns bra”, säger han även nu om det sterila förbandet, och han vet att han tagit stelkrampspruta, samt har ett väldigt bra läkkött – tur nog!

Så, trots olycka och skada, så har vi snickrat på idag igen, efter våra jobb – och se så fint och bärande innertak det blev!

Ja, så mycket mer har det inte varit i mitt liv – jobb och hobbysnickeri, om vartannat.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *