Ursäkta mig

Jag känner mig som en svikare, när jag inte kommer med något nytt här på min blogg. Men nu är det så, att jag skriver och tänker så himla mycket på jobbet just nu, fram till maj, att min hjärna och mina fingrar säger stopp.

Visst tänker jag, inte minst om Northland, men som jag sagt tidigare, att jag inte kommer ut med något innan jag tänkt klart. Jag hör, jag läser, och reflekterar – nej, jag har inte försvunnit.

Och när jag är inne på det, så konstaterade jag idag att jag i mitt vuxna liv har vägt en trappa, först 58 kg kring 20, 68 kg efter 30, och nu 78 kg efter att ha passerat 40, med råge…

Ja, idag känner jag mig gammal. T o m händerna är skrynkliga…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *