Ruggigt traskande

Norrsidan av ett berg, det är lite dystert så här i början på året, när solen försvinner lika snabbt som den når träden. Men det var skönt att röra på sig, med tanke på Alla Hjärtans dag bakelsen…

Skulle kika på en lämplig nerfart till älven vid Siikavaaras, och upptäckte att det var vatten vid stranden. Tur nog inte djupt, men otäckt täckt av drivsnön. Sen såg jag att även björkar kan gå av, av snötyngden.

Egentligen skulle det vara min tur att vara hos Markku i Pello, och hjälpa till med slipning, målning och sånt, i hans dotters rum. Men faktiskt, jag kände att jag inte orkar åka, är nog mer till besvär än nytta, när jag är så slut.

Ja, jag har behov att få vara för mig själv ibland, när jag “ger” så mycket tankar på jobbet. Orkar liksom inte prata, leva in, visa hänsyn, ta initiativ, vara trevlig, osv, utan behöver “bara vara”, och lulla på här hos mig själv, helt slappt, så att jag orkar med en ny arbetsvecka igen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *