Jag kan vara allergisk

Vissa dieselbilar gör så att jag börjar slemhosta, likaså kutterspån, och salmiak samt havssalt får mina lemmar att svullna, Via tvättmedel min hud att klia, och vissa människor gör mig tung. Andra människor känns ge en bild av en vid och plan flygplats, där man både får, och vill, taxa in och lyfta, mot solen. Medan vissa människor känns som en källardörr, där det är stopp, och dit man heller inte vill gå in. Och jag tror att jag är allergisk för dem, ungefär som att jag mår både illa och att det börjar klia, av mögel…

Mänskliga möten, det är märkligt. Och det är ingen skillnad på hög och låg, eller bildad eller ej. Det är kemi.

Och det här tror inte jag på….

http://www.foretagande.se/personkemi-hur-du-far-vem-som-helst-att-tycka-om-dig-pa-90-sekunder/

… kom jag på i morse, när kollegan tyckte att en TV hallåa var sur, när hon inte log, medan jag sade att hon ju är glad, att det syns i ögonen, inte mungiporna… och faktiskt, jag kommer inte ens i håg vad hon hade för ögonfärg!

“Det” sitter nämligen mer i pannloben och mellan öronen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *