Radion spelade denna sång, efter att Kaunisvaara-nåjden till reportern sagt att hon inte såg någonting positivt i luften…
https://www.youtube.com/watch?v=37HB8KAjAnw
Kaunisvaara, och alla andra berörda, håller andan… medan anden lever vidare… och viskar i mitt öra – som äntligen har blivit av med tinnitusen!
“Gruvbyggnaderna med maskiner och lastbilar kommer att försvinna så snabbt till Narvik, att det ryker om det! “
Och få ett kristet liv efter döden… Hm, kan det vara därför den branta backen i Suksivaara lämnades oasfalterad? Att lastbilarna tar sig upp med tunga konstruktioner och kvarnar, utan att börja glida i sidled… Ja, det kan ju ses som en lite märklig slump att gruvan stängde direkt vägen blev rå-klar i övrigt.
Nå, om det blir så, eller om det stannar hos LKAB, det återstår att se i verkligheten. Men i kväll ska jag lyssna på Finn-mix, eftersom jag gillar reportern som passar för ämnet (typ önskelåtar till de döda).
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/452641?programid=2707
(ni som ännu vill ha hoppet kvar, ni kan välja att tolka sejden tvärtom, d v s att landskapsbilden från Kaunisvaara kommer att ändras rykande fort, och att den oasfalterade biten är till för att lastbilarna inte ska vika sig som en fällkniv i nedförsbacken, tunga av Svappavaara malm…)