Snön faller, och vi med den

En sång för de gula löven i den vinande vinden, där marken under blir fuktig och vit. Och jag säger att det är tur det, att det inte är fruset, för jag måste ännu hinna göra mina markarbeten klart.

Den senaste tiden har gått i problemlösningens tecken, med allt från våg till vinklar och smarta delare, så höger hjärnhalva har varit liksom i ett töcken, och bara en doer. Därav inget skrivande här, inget utrymme för verbal kreativitet till det, m a o.

Men nu, nu har jag liksom landat, och båda hjärnhalvorna andas. Typ som att jag en längre tid varit full med mjölksyra av ett vattentrampande, för att hålla mig på ytan med mina analytiska göromål, men nu fått typ en syrgastub till låns, och sjunkit ner till botten för att meditera, innan jag tar ett avstamp upp till ytan igen, där jag förhoppningsvis kan fortsätta med ett stilla bröstsim…

Det är inte kul när uppgifterna hopar sig, och många har hög prioritet, och dessutom kräver IQ-skärpa. Den känslan upplever jag att jag även får höra från jobbet dagligen, och igår var det en kommentar som landade i botten… “Har ni någon gång här i Pajala, innan jag började här, sagt till polisledningen att det behövs mer poliser?”. Hm, tänkte jag, vilken fråga!

I Pajala var vi tiotalet poliser när jag började, sen minskade det, åtta, fem, och nu är vi bara tre. Och hela tiden har vi signalerat att vi inte kan uppfylla allmänhetens krav, och det finns exempel på hur Pajalachefen blev behandlad när han försvarade sin personal… Han “försvann”!

Så, jag tar mina lönehöjningar, 300 kr, 400 kr, eller vad jag får, och jobbar på. För i det här yrket är det ingen idé att försöka trampa vatten, man drunknar…

Bara att simma på, som en padda, kära poliskollegor!
https://cdn1.cdnme.se/2880210/6-3/padda12_51be0045e087c30298bfbd6a.jpg

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *