Oj, vilken stress

Först hörde jag att en uteslang sprungit läck i sin ensamhet, och sen såg jag att vattenpumpen vibrerade. Sen förde vi bort gamla lastpallar, vilka är bra att ha vid timringen. Där tänkte jag bada, svettig och ledig inför middagen, men då ringde pappa på Markkus telefon (jag brukar inte ha med min egen alltid) och sade att höslagaren har kommit – han som igår sade att han ännu är långt borta, och att jag ska ringa på onsdag igen… hm, gissa om adrenalinet for upp i topp! Och inte nog med det, för nu hade pumpen lagt av helt, och brände säkringar. Märkligt, att allt ska hända på en gång!

Nå, nu är höet slaget, och pumpen har fått en ny kabel. Den gamla hade gjort sitt och kortslöt. Hm, hm, och det kanske var ren tur att jag och Markku inte fick oss rejäla kyssar, när vi tidigare stod lutade över den och justerade tassarna… och kanske ännu mer tur att jag hängde kabeln åt sidan, så att den kortslöt redan nu, och inte sen när vi ska byta underlaget till pumpen, genom att lyfta upp den…

Så är det, mitt i eländet ser man turen, som nu, att det är varmt och inte regnar – fastän höet absolut inte skulle ha slagits just nu, med tanke på mina arbetspass. Suck!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *