Ja, det var det ju!

Dock närmare än jag tänkt mig… d v s min egen ledning! De kom på oanmält besök i morse, för att meddela att ärendet mellan mig och piccolobossarna har gått till PAN… http://polisen.se/Norrbotten/Arkiv/Nyhetsarkiv/Gemensam/Polisens-ansvarsnamnd-PAN/

Om jag blev rädd? Nej, för jag vet att jag inte har gjort något fel i sak. Tvärtom kände jag mig respekterad. Tänka sig att den högre mellanbossen med dasslock till händer, kom ända från Luleå för min skull, och dessutom kokade gott kaffe till mig! Men, det var kanske inte bara för min skull… för de sade efter en kort stunds trevligt prat att “nej, nu måste vi åka vidare till nästa besök”. Inte visste de heller på vilka grunder högsta chefen skickat ärendet vidare.

Ja, och sen kan man ju bli nojig av mindre… för det är nästan svårt att tro att det är en slump att mitt datakort först lade av helt i morse, och efter det oväntade besöket slutade telefonerna jag använder att fungera, och även faxen, medan övrigas telefoner fungerade… Och inte nog med det, sen kunde jag bara ringa nödsamtal på min mobil också! Lite mysko kändes det ju.

Vad jag gjorde? Jobbade på och löste problemen. Använde mig av papper och penna, och lyckades till slut också hitta en telefonkatalog från 2006 i en låda, för att få fram adressen till Kiruna Polisstation. Tänka sig, att man först känner sig totalt handikappad om man inte kommer åt sin dator på jobbet, eftersom ALLT finns där numer. Sen samlar man sig, och inser att det bara har blivit ett dominerande verktyg, som kan drabba tredje part.

Hm, men även om det inte vore en slump allt det som händer, så är det inget att hetsa upp sig för. För då kan det vara så enkelt, som ett parförhållande där mannen försöker sänka kvinnan med psykisk misshandel. Alltså, tänk att det finns män som kan sabotera kvinnans ägodelar mm, och få kvinnan att misstänka alla och envar för det hon råkar ut för, och i brist på trygghet till slut tappa fotfästet helt, och bli helt vimsiga!

M a o kvinnor, att råkar ni ut för konstigheter, så är det antingen slumpen, eller någon riktigt maktnära, möjligen med kompani – men inte vem som helst!

Mmm, och nu tror jag att jag känner dofterna från grannens grillfest genom balkongdörren. Det samlades i alla fall en massa bilar där medan jag tvättade potatisblasten från pappas hiskeliga gräsklipp… Hm, hm, onödigt göromål kanske, men jag tänker att har jag offrat pengar på nya sättpotatisar, och en marknadssöndag för att rensa och kupa dem, så då ska de då inte få kvävas ihjäl av någons ogenomtänkta verksamhet!

1 1/2 timme höll jag nog på, och det kändes som att jag tvättade fjäderdräkten på en fågel från olja… Ledsamt, och jag kan tänka mig att det är många som är ledsna nu, de som har fått sparken från Northland.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=5915001

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *