Gillar överlevare

Medan jag stod och drack morgonkaffet, tittandes ut genom fönstret, såg jag det lilla grå lammet som blev utan mor, med frambenenen sparka sig en skön liggplats bakom sin stora mormor. De är av köttrastyp med ljusblå ishavsögon, men den släkten kommer nu att dö ut, i och med att den unga friska tackan dog… för mormodern sjunger på sista versen, och båda lammen som är kvar är baggar.

Voine, voine. Hm, men jag som gillar kämpande överlevare, ska jag kanske spara det skadade lammet och se om det fungerar i betäckning? Äta det, det vågar jag inte, i och med att det har haft hundgaddar i köttet.

Ett gårdslamm, det har det redan blivit. Och medan de andra mjölkdrickande lammen hoppar och skuttar som glada hundar, så går det ensamma runt som en katt, och har fullt upp med att äta gräs som de vuxna. Än äter de inte foder, men snart. Gräset har dock blivit energirikt nu, det märker man på fårens nöjdhet, även om trillingtackan har lite svårt att hålla hullet, och gärna mumsar på bröd.

Idag hade jag tänkt fara på Lohimarkkinat i Kolari, men jag har så himla svårt att kicka igång så här på morgonen. Känner mig som en sengångare, och sängen drog så skönt, att jag helt enkelt prioriterade känslan av lyx, före tidsplaneringen. Semester som jag ännu har…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *