En rejäl sänkning!

Vattennivån, den har sjunkit över en meter sedan tackan dränktes. Och i solen såg jag botten, nästan två meter ner… så det var ju tur att jag inte hoppade i det tre meter djupa och strömmande vattnet. Ja, för strömfåran verkar komma precis till stranden min just där, enligt kartorna också. Hm, och hur kan det komma sig att jag hejdade mig, trots att jag varken är vatten- eller hundrädd? Kanske mina 45 år, att jag inte ska dräpa mig för ett får.

Idag sken solen lite varmare, trots den kalla vinden. Och jag känner att även mitt trauma börjar lägga sig. Igår arbetade jag med kultivator och spade i fårhagen, och idag med lien… allt för att vara beredd att dräpa en attackerande hund? Kanske inte, men för att ha kontroll, och pumpa bort de negativa stresshormonorena från mina muskler och mitt blod. En teori som jag själv har skapat, att när jag blir så där himla arg eller uppjagad, men ingenting kan göra, då måste jag ut och åka skidor eller kroppsarbeta hårt – “bränner upp dem”, för annars sätter de sig via urinen i njurarna etc… d v s min teori!

Nej, nu ska jag ut och fixa lite gammalt virke till mina skoter- och fyrhjulingsövergångar, och föra ett till vedlass som jag sålt. Äta borde jag också hinna. Semester som jag har… utvilad efter en 12 timmars natt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *