Djävla mördarhund!

Kan inte komma över det, och det kokar ännu inombords av hat… över att en av byns duktiga jakthundar dödat mina får!

Hörde hundskall på håll, och när jag upptäckte det döda lammet, sprang jag ner mot ljudet. Och mycket riktigt, där hade den ställt en del av flocken vid älvstranden. Försökte jaga bort hunden, men den visade bara överlägsenhet, och vägrade sticka. När jag kom nära den, så sänkte den ner huvudet, utmanade min blick och grinade illa som en varg – så jag vågade helt enkelt inte ta den i nackskinnet… och dräpa den… Med den följden att den jagade en ensam löpande tacka som sökte trygghet hos flocken vid mig, rakt ner i älven…. och där hoppade den tackan i nacken, bet och bet, och följde på den över 100 m i strömmen och lyckades dränka den – medan jag stod där hjälplös och chockad! Men snabbt fann jag mig, sprang hem och hämtade koppel och vapen, för jag gissade att den skulle komma tillbaka och jaga mer när tackan sjunkit från den. Och mycket riktigt, när jag precis hade fått in resterande flock in i ladugården, så såg jag hundens nos i dörrspringan… hm, och tur för den att Markku var där och fick kopplet runt halsen på den… Grrr, men nog var jag arg – och ledsen!

När ägaren och jag gått igenom fåren tillsammans, där ett av lammen var blodig i buk och hals av bett, men ännu lever, så for jag ut och leta den påhoppade tackan. Men icket, den låg inte längs stranden så långt jag gråtandes orkade gå längs de hemska förbannade slystränderna… i det kalla pissvädret, med vatten i skon… kokandes…

Och sen träffade jag på några unga fiskare, innan Markku hämtade tillbaka mig i bil, med de hade inte sett något. Så nu vet ni det alla fiskare, att om det flyter upp ett får, då är det mitt. Eller om Northland får stopp i sin vattenledning… då kan de kolla insugsröret… Snyft! (Kännetecken? Brungrå köttrastyp, med svart fläck på vänster lår)

Ja, och nu vet jag hur det känns att försöka försvara liv utan utrustning… som Markku beskrev det – och det känns maktlöst! Men jag är ändå nöjd över att jag inte lät hunden bita mig, eller lura ut mig i det djupa strömmande vattnet i ett försök att rädda ett av mina finaste får… Vet att jag för några år sedan hade gjort det, för jag har varit hetare in aktion då, och tänkt typ först sedan…

Men nu lever jag, och fan ta dig, hund djävel! Och nu måste jag ut och se om lammet lever, och mata det, för det verkar vara den drunknade tackans lamm. I alla fall ingen mamma som tar hand om det.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *