Lägre dödsprocent

Sovit i skift, av känsla, och den var rätt. Tackan som bestämde att hon var klar i går och gick ini kojan, hon hade ett dött lamm i sig… upptäckte jag i morse. Hm, inga värkar eller något, men hon ville inte äta, och sen såg jag att det stack ut något mörkt ur musen när hon kissade. Ja, ett par lammbakklövar var det, som jag fick ta tag i och dra ut med våld. Hm, hm, först på slutet hjälpte hon till, men inte ens ett försökt till att ta hand om det. Hon visste att det var dött. Hon låg bara kvar, för att inte efterblöda, och nu mår hon och det levande lammet fint där i kojan.

Två rävar, det hade jag i hagen också när jag gick dit. En skabbräv, som var precis intill en annan tacka som fött ute i natt, och troligen ute efter hennes efterbörd i första hand, och sen lammet? Den andra räven lurade i höggräset lite längre bort, i hagen som Markku förstorade igår.

Bar in det nyfödda lammet löst i sjukhuset (ladugården med betongväggar), och även de mår bra. Men jag måste erkänna att jag tappat räkningen nu när jag inte ger foder åt tackorna, för det är den enda gången man kommer åt att räkna dem ordentligt samtidigt. Så jag vet faktiskt inte om rävarna tagit någon…

Om de inte har gjort det, så har jag haft en väldigt bra levande lamm-procent i år, bara en död, och nästan alla har lammat. Och mest stolt är jag över min insats mot trillingarna – som är så här stora nu!

De växer så det knakar, och snart kan jag släppa ut dem alla på storbete. Väntar bara tills alla har fötts, och blivit så pass stora och starka att de håller sig vakna i nuet, och kan springa från räven… (små lamm sover som medvetslösa, och är lätta byten).

Sen vad gäller Pingstrundan igår, så var det en mycket bra tillställning! Det var bara jag som var ett piggt lamm på grönbete… och fick ett ryck av MC-ADHD… Ja, jag kan vara lite otålig om jag inte har fått köra av mig, och sen blir jag less också om svårighetsgraden är för liten. Men, nu förstår jag varför den kurviga vägen gick så sakta- det hade nämligen varit en nybörjare i ledet som bromsade in i varje kurva.

Känner att jag måste sätta med den här bilden också, för det kändes fel att utelämna statyn på Eero Mäntyranta. En skidåkarlegend som nyligen avlidit, och när det skedde, så skrev finsk rikspress flersidiga uppslag om honom – så känd var han!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *