Körkåt

Lite bilder från Pingstrundan, som i år gick lite saktare än det brukar, och vi med HD fick jucka mellan högsta och nästhögsta växeln hela tiden, så till slut lämnade jag ledet, för att sen få köra i fatt det igen… Aaah! Det är så skönt med äkta kurvtagning – och jag tror att Sportstern är bäst! (hur jag ser ut? det är ryggskyddet som pucklar, och min riktiga hjälm har gått sönder, därav en av avplockad skoterhjälm och de största brillorna jag hittade!).

165 hojar, och i Pello lämnade Markku oss för att ta bilen till Aarea, och i Kolari lämnade jag truppen helt, för att kika på lite fotboll. Nanna hade varit lite “känkäränkä” med farmor och farbror, för hon gillade tydligen inte att både mamma och pappa spelade fotboll, och att farfar var upptagen som linjedomare. Och det förstår jag det, för när jag var liten, så skulle mamma åka vattenskidor – men icket! Jag satte mig i famnen och stortjöt. Jag var ju rädd att hon skulle göra illa sig och försvinna.

Så tänker säkert många, när nära och kära är ute med hoj. Och jag säger ingenting.

Däremot säger jag, att låt fåren lamma ute! Det är bäst. De väljer en plats efter färg, vindriktning, lutning för en lättare förlossning och nedlut för lammet, etc, och har en plan. På bilden en tacka med ett helt färskt lamm. Kan en förslossningssal ha bättre utsikt? Sen råkade vattenhinken stå där, och hennes plan var att hon skulle ta in lammet i kojan när efterbörden kommit. Renligt, eller hur? Men nu kunde jag inte låta bli att hjälpa henne, så jag lyfte in det när det inte fattade att gå genom skynket.

Och i “sjukhuset” mår alla bra. Amningen har kommit i gång, och lammen är så pass pigga att det skuttar. Tänkte släppa ut den första, men tackan vände tillbaka. Tydligen bedömde hon att de behöver vila ett dygn till… och jag en natt efter bastun! (det blev ingen fest i kväll som planerat, trodde att det kunde bli tvillingar, men det blev bara en)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *