Snyft snyft i urskogen

Eller i alla fall bakom Guds rygg… Markku, han är hur som helst och kör i ett område där det inte är någon mobiltäckning, så jag kan inte ringa och säga god natt. Tänka sig, vad lite tid vi får ut för varandra egentligen. Vi ses max två nätter i veckan, oftast bara mellan lördag och söndag, och när vi ses, så jobbar vi och sliter med allt som väntat på hans muskelkraft och kunnande. allt på en dag då både han och jag borde vila. Hm

Men så är det. Han kan inte lämna sitt så att det passar mig, egenföretagare i grupp som han är. Och jag kan inte lämna mitt för honom, levande djur som jag har. Ett liv vi har valt, och tydligen funkar det bra, eftersom båda verkar nöjda! “Vi är bra”, brukar vi skoja med varandra.

Bra, det var syrran idag. Hon lyckades mjölka ut en massa mjölk från stockningen, och sen släppte jag ut alla inlåsta. Trillingarna mår fint, och även de första tvillingarna, trots att de får dela på en spene. Ser att det ofta är tomt där, men lammen verkar få nog ändå. Bagglammet är lite latare att ta för sig, men den lärde sig att dricka vatten idag såg jag, så då är det ingen risk för uttorkning med tanke på värmen som kommer.

Risk för utmattning, det är det däremot för mig. För när jag ligger här i sängen, så hör jag genom 2-glasfönstret hur tackorna bräker efter sina lamm, och när det håller på för länge och lockar utan svar, så hoppar jag förstås upp och försöker se om räven tagit en…

Men nu ska jag försöka sova i alla fall.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *