Thai mitt i natten

Ja, så här länge tog det innan jag kunde äta middag. Har fullt upp där ute, och tiden den går så fort. Eller, rättare sagt, det finns inte så mycket tid kvar efter jobbet! 5 timmar mer i veckan jobbar jag nu, jämfört med när jag började i Pajala för 20 år sedan, och det känns.

Något annat som känns, är den onödiga stressen. Förr hände det mer, då när jag jobbade med Åke, Bengt, Sven-Erik mfl, men det var mindre stress. Nu händer det mindre, men det är mycket mer stress! Men det är också klart, då var vi 8, nu är vi bara 3, och ingen egen chef, vi delar på det.

Varför jag kom att tänka på det? Jo, vi har haft skyddsrond idag. Där framförde jag allmänt hälsorisken med de nya dielavgaserna i trafiken, och att rörliga stopp sliter på ryggen, när man hoppar in och ut ur bilen med utrustningen på, i ett vridmoment.

One moment. Jag måste räta till ryggen, som jag lutar mot mina uggle och lejon kuddar mot norr. Och regnet det började falla.

Sen har jag funderat mer, om det här med hur mycket plats en människa tar. Det finns människor man vet allt om, och de blir liksom kända för det de gör, även om de kanske inte gör så mycket. Sen finns det de som gör en massa, och kan en massa, utan att man vet om det!

Hm, har pratat några gånger nu med en sådan människa om min traktor, och skulle kunna skriva hur mycket som helst om det Men jag tycker att det räcker att berätta historien om hans yrkesbevis. Han påbörjade en 52 veckors utbildning, och fick toppbetyg, slutbetyg och jobb i Luleå redan efter 2 v, eftersom skolan tyckte att de inte hade något mer att lära honom. Ganska imponerande självlärande från verkligheten, och jag gillar verkligen “vardagsprofessorer”.

Men jag gillar inte regn, för det blir så lerigt och skitigt att köra till jobbet, oavsett vilken väg jag tar, och båda tar ungefär lika länge nu när vägbygget för gruvbilarna är igång.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *