Och vissa saker bakåt…

När jag tänker på underrubriken här i radioartikeln

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=5822795

så tänker jag på en incident senast idag, som gjorde att mitt förtroende för den lägsta ledningen rasade i botten.

Blev nämligen plötsligt uppsökt på jobbet av två småbossar, som hade dold agenda och fult spel, som tydligen gick ut på att “läxa upp mig” för att jag är så självgående och bra på att se utgångar efter 24 år inom polisen. Vad jag gjorde? Lurade in dem i ett rum med övervakningskamera, i hopp om att högsta ledningen tittade i andra änden…

Så lågt, så lågt, har det aldrig varit i mina led, eller förresten jo, det sade jag ju. Så det här var ju ändå bättre, att försöka läxa upp mig två mot en, inlåst i vapenkasun, i stället för att köra mig till en olaglig §6 isolering i Gällivare.

Vad jag gjort? Följt våra spelregler på jobbet, d v s varit öppen och ärlig, och sen har jag följt befälsordningen, inte ordervägrat, och vad mer? Nej, det var nog inget mer. Jo, det var det ju. Skvaller, från en rövslickare nerifrån? Att jag vägrar hålla olagliga “orossamtal” som områdespolis, en modell som jag tydligen har krav på. Men, jag vägrar den formen, och får stöd här:

http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/233385

Så, jag här helt oskyldig. Och långsint! Har jag märkt. Vad som händer då? Inget, men korten är brända för gott. Hm, och slutkontentan kan bli – att så går det när en “arbetsgrupp” inte finns under samma tak!

Hm, hm, och inte nog med det. Vi poliser blir inspelade också av arbetsgivaren, inte bara filmade, så det gäller att höra rätt, och vara säker på sin tunga… ungefär som de amerikanska poliserna rabblar, men modifierat, att “det du säger kan komma att användas emot dig vid en intern rättegång”.

Lösningen? En tyst Sheriff.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *