Lite avis, lite fundersam, lite trött

Suttit flera timmar i traktorn, och när jag kom hem så seglade jag på facebook och blev avis, på alla som är till fjälls! “12 fjällnördar” osv, och finfina bilder på orört landskap.

Här sitter jag i mitt paradis och hör gruvtruckarna mullra, t o m genom mitt 3-glasfönster! Och ändå fick jag 2008 höra att jag inte har något med gruvan att göra… att de inte förstod varför jag överklagar…

Hm, men jag är ett vanedjur, som däremot har svårare att förstå personkemi och politik, eller mobb för den delen. En människa är en människa, men visst, vissa är det lättare att tåla och att umgås med än andra, det måste man ju erkänna.

Vissa saker går ihop, andra inte. T ex det här med att Markku och hans bröder har pin-upp kalendrar i garaget, det går ihop med den finske mannen, men inte med den svenske, inte ens i Liminkas verkstad. Varför inte? Jag vet inte, men det bara är så. Kanske p g a Nygåårdin Barbro? (hon sökte upp alla affärer i Pajala som sålde porrtidningar, och det upphörde).

Och, ni kanske undrar över mina bilder häromdagen? Där den slutliga poängen var denna :

8. Styrka / offer

Ja, och här ska jag dra ett exempel på hur det kan gå till. Det var i Ylläs, på Pirtukirkko, en fredagkväll. Mona hade suttit i bordet med sin familj, och kände att hon ville prova på ryssens grogg från tisdagen. Så hon lämnade bordet och gick en trappa upp. Där stod ryssen. Samma plats, då kanske han kommer ihåg vilken grogg det var. Strunt i att det just där står 5 killar med likadana t-shirts, och tomt i övrigt. Nej, han kom inte ihåg mig, men medan jag beskrev vad jag ville ha, så tystnade de fem. “Åhå, tulipas hiljasta” sade jag. “Me katsotaan sinun Marimekko-palloja” sade de två främsta. Hm, tänkte jag, att killarna vet att min prickiga tunika är en Marimekko, vad knapsu… och vips, så spände jag min biceps och sade “Tässä on suurempi pallo”. Alla tappade typ hakan för en tiondels sekund, och sen kom den spontana komplimangernas komplimang – “Åhå, oleks metsturi?”.

Nej, jag tänkte inte då på att komplimangen kom redan vid mina Marimekko-bröst… “Bollar” 😉

Jaha, och hur gick det sen? Jo, den tystade längst bort bjöd plötsligt upp till dans, och innan det konstaterade jag en “hen” grej – att mitt fina smycke hängde lika fint runt en killes hals!

http://sv.wikipedia.org/wiki/Mantuanskt_kors

(groggen? något på Xante, som skulle smaka som en gin tonic, men lite sötare – jätte god första gången, men sen fick han inte till den igen)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *