En annan baksida

Det blir att köra långa transporter i tjänsten med anledning av psykisk sjukdom. Men det som är positivt, är att jag får se hem som är stökigare och ännu mindre städat än mitt, och idag fick jag för ovanlighetens skulle se solen och kritvit snö! Helt underbart att köra och diskutera, när träden gnistrar och plogkarmarna är vita och rena längs den släthyvlade vägen. Hm, då märker man hur lortigt här har blivit p g a gruvan… usch!

Usch, och idag var jag slarvig. Stod där i Gällivare och skulle beställa ett skrovmål med 2×90:s burgare, och hade glömt ta med pengar… men tur nog hade kollegan det. Ja, och det blev ett trevligt uppehåll att äta och träffa lite kollegor där och från Boden. Såna gånger är långa transporter en framsida.

Omväxling, det är det som lockar till fortsättning.

Som att läsa det här, som jag fick i uppdrag idag

http://www.regeringen.se/sb/d/18315/a/233385

Att arbeta med ett material, som man inte håller med, kräver att man gör det med en egen känsla, på ett annat sätt, men gör det. ADHD t ex, det är något som inte jag anammar, jag ser det som en miljöreaktion och stresslåsning. På samma sätt har jag jättesvårt att säga att någon är paranoid, bara för att den känner sig förföljd.

Vad vet jag om släkten, organisationer, grupperingar, sekter, olika idéer, och sånt? Bara för att Hitler är död, så har ju inte judeförföljelsen upphört? Bara för att jag är polis, så har jag inte undgått att höra “Mona, ska du inte bli medlem igen, då lämnar vi dig i fred”…

Frimurarna t ex, vad har de för mål med sin verksamhet? Personlig utveckling kanske, men på bekostnad av någon annan? Jag säger inte att det är så, men i och med att det är hemligt, med kvinnoförbud, och innehåller även höga tjänste- och ämbetsmän, så kan det vara så, att utvecklingen där, kan innebära förföljelse här.

Allt är individer i botten, så även sekter, och även frimurare verkar ha råkat ut för förföljelse under förintelsen, samt ses som ett hot av regimer http://sv.wikipedia.org/wiki/Frimureri

Jag funderar. “Enklaste” formen av förföljelse är mobbing. Om jag som vårdare serverar kaffe till alla utom en – kan en så enkel miss i vårdplanen skapa en paranoid patient? Känslan som uppstår i det läget, tar fram alla gamla besvikelser upp till ytan, och stressen förvirrar talet. Är den personen då ett skadat mobbingoffer, eller bara paranoid?

Ja, det kanske räcker med kaffe om man har ett “känsligt psyke”?
http://www.drugsmart.com/fakta/hallucinogener

Och läs själv, mycket av det som “kalla kriget” under åren har gett vid handen, även i Sverige, går under expertisens begrepp “paranoia”! http://psyk-e.se/wp-content/uploads/Psyk-e_8_-12.pdf

Kanske också mitt blogginlägg? Verklighet, är det som är normalt, och vad som är normalt, det bestäms av en majoritet, eller auktoritet. Och bedöms enligt lag.

http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19911128.htm

Så funkar det! Hjo. Norrlänningarna har gjort klokt i att inte prata för mycket, medan Säpo lyssnat av dem.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *