Vänta lite

Jag måste säja hej då. Det har jag inget minne av, men tydligen sade jag det innan slaktaren fick ta bort den svarta baggen. Hm, vi sade ju hej då redan ett tag innan, när han var så där extra kelig, som om han försökte vinna mitt hjärta till liv?

Ja, om baggar inte skulle stångas, så skulle jag gärna haft kvar honom, fin och trevlig som han var. Men nu är han och hans kompisar ett minne blott, och jag har sett ett nytt sätt att slakta. Han som hjälpte mig, vände helt enkelt ut och in på skinnet, så att ull inte skulle vidröra köttet. Rent och fint, men jobbigt!

I övrigt har det inte hänt så mycket. Gårdagen gick i förberedelser, och i morgon måste jag diska bort det sista. Nej, nu är det dags att gå lägga sig. Markku han sussar redan sittande här bredvid.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *