Hey brother…

Sitter nervöst och väntar om det var någon som ringde in och hade synpunkter på min frustration med början 1 timme 38 minuter in i programmet …

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/299203?programid=275 (Förmiddag i P4 09.33 19 dec)

Det är så man lär sig, genom att sticka ut hakan, och vänta på gensvar… Tyvärr hade jag inte möjlighet att fortsätta att lyssna, för jag skulle ha lönesamtal precis. Ett samtal som gick ut på allt annat än lön!

Märkligt. Men jag ska inte orda så mycket mer om det, utan konstatera två andra saker. Att det är trevligt att prata, och att jag fick signal om att det finns befäl som är “rädda” för mig, när jag “brinner av” på möten.

Personen som framförde det, har för ett tag sedan berömt min konflikthantering, och sagt att han aldrig har hört att jag skulle ha höjt rösten eller skrikit i någon situation…

Så, vad är då hans kollegor rädda för? Att jag beter mig manligt? Att jag när jag blir arg, sänker rösten ner i magen, och med svarta ögon lugnt avlsutar det jag hade att säga? Hm, eller kan de kanske avläsa mina innersta vargatankar i det ögonblicket? (som faktiskt är så hemska att jag inte vill skriva ner dem)

Eller, triggas deras rädsla igång av deras egen ryggsäck? Ja, jag tror på det sista, utan att veta säkert. Det känns i alla fall lättare så, för då sitter inte problemet i mig, utan i dem, och jag kan släppa det jag hörde idag… och analysera sången i stället.

http://www.youtube.com/watch?v=C3mYhXl3OMQ

http://sv.wikipedia.org/wiki/Medberoende

http://www.dn.se/kultur-noje/spraket/ar-verbet-trigga-god-svenska/

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *