Det tog emot

Idag när jag skulle öva undsättning av skadad kollega, enligt en nygammal piketpolis modell, så kunde jag inte det… nej, jag kunde inte titta kollegan i ögonen och närma mig honom med draget vapen. Varför? Därför att jag två gånger närmat mig tittande ögon på samma avstånd med vapen i hand, och det för att ge fångskott. Första gången var det älgkalven som blivit förlamad av ryggradsskottet, medan andra gången behövdes det inte. Så, nu gjorde jag som så, att jag närmade mig kollegan endast med pekfingret i höjd beredskap… tills jag själv blev beskjuten… för då släppte blicken från jaktsituationen, och min hjärna blev polis. En bra övning för övrigt, d v s att inse att även poliser kan bli skadade!

Hm, och nu har jag ont i ögonen. Men kvällen har varit trevlig, med alla syskonen samlade på pappas födelsedag. Ja, och nu ska jag till bastun och blunda en stund. Njuta av värme och renhet.

Jättelik piketpolisen? http://www.youtube.com/watch?v=CD1dlJjegig

Hur som helst, så verkade han inte gilla att jag träffat den lilla figuren mitt i “skrevet”…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *