Spindelväv över NNE

Mmm, har suttit och avnjutit mitt morgonkaffe i den nygamla gungstolen jag köpte från Anjas loppis, när exet inte svarat mig om det snart inte är min tur att ha den gemensamma förlovningspresenten hos mig (en gungstol)… och gung, gung, med Indianen i norr, och Ylläs i öst, såg jag “reaplan” lämna avtryck i himlen, kors och tvärs…

Hm, det måste vara “ruskaretket” till Levi flygplats, som åstadkommer dessa nätverk på himlen, med samling ner bland molnen mot nordnordväst, sett från mitt köksfönster. Hm, hm, här är det lugnt i skogarna, men där är det säkert flera tusen människor som vandrar i höstens färger – vackert!!!

Och, vad var det som gjorde mig arg i egentligen i tisdags? Jag vet inte riktigt säkert än heller, men jag tror att det var Polismyndighetens dumdristiga sparkrav, som t ex att utesluta dag 2 i områdespoliskonferensen. Den dag som ger något nytt för BF-framtiden (brottsförebyggande idéer och visioner att testa), och en kostnad som lätt hade sparats in med övertidsstopp för “onödig” och av polisen själv påhittad övertid (som icke brådskande avrapportering, och flum-flum gruppdynamikmöten ála olika koncept som drar ut på tiden).

Ja, det var nog det som bubblade inombords, men inte blev sagt. Har lärt mig att det är ingen idé, för det är bara kollektivet och dess tänk som räknas, inte individens. Och mitt tänk kommer ofta snabbt, medan jag saknar förmågan att snabbt argumentera för att övertyga andra. Så är det, att en förmåga kan gå om intet, när en annan saknas…

Men igår prövade jag i alla fall något nytt som funkade, efter att jag upplevt att min mamma spytt galla över mig, i sin ångest (?) över att en äldre man i byn, en vän och med anknytning till släkten, hastigt avlidit. Allt var åt helsicke, och allt jag gör var fel, alla skrattar åt mina lantmäterimålningar och överklagningar osv, osv ända tillbaka till barndomen… och jag kunde inte annat än skratta jag också inombords… samtidigt som jag förståss blev lite försvarsarg också – men, eftersom jag numer lärt mig att vakta min egen tunga lite bättre, så gick jag bara upp till mig när jag fick nog.

Och det nya, det är alltså att inte “spy” något tillbaka, utan att bara gå undan, och sedan “snabbt plocka bort” den andres. Typ så här: Jag gick upp, ställde mig vid min kaffebryggare för att ta mer morgonkaffe, blundade, och kände att jag hade fått en massa smutsig lera över mig, som om en bil kört förbi och blött ner mig. Sen tog jag mina händer, fortfarande blundande, och plockade liksom bort lerkakor från hela min kropp, och slängde dem symboliskt iväg som i en balettdans… (eller frigörande dans 😉 Sen kände jag mig faktiskt mycket lättare direkt, och hade inga problem med att åka till Finland och handla som planerat.

Nej, nu har jag inte tid att skriva mer om mina psykologfilosofernade analyser och knep, utan det är dags att olja golv och dörrar, samt resa väggsektioner, när allt är i våg. (Även det fysiska, som kronisk urinvägsinfektion och kontinuerligt dålig sömn, kan förståss också påverka humöret – men det är inte orsaken, utan effekten, eller affekten, jag alltså tampades med).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *