Lågvattenmärke, och något gör mig arg, igen…

Det var länge sen… som jag hade den känslan, att jag är diffust arg, att det liksom bubblar i benmärgen, utan att jag med förnuft och ord kan säga vad det är… hm. Vad är det?

Nå, medan jag funderar, om det är privat eller från jobbet, så kan jag ju konstatera att det är väldigt lågt vatten i älv och bäckar. Under älgjakten har jag kunnat gå över Aareajoki på tre olika ställen, och hemma i Muonioälv har jag fastnat med båten, inte bara på grund, utan även på en sten i forsen, så att båten själv fick rädda loss oss, genom en strömpiruett!

Och idag tog jag i tjänsten en bensträckare till bröllopsön i Kattilakoski, vilket jag kan rekommendera alla som stannar till vid rastplatsen där i Vyöni – riktigt fint, och rena skärgårdskänslan där ute på södra udden! Sen såg jag att det även i Svanstein var så lågt, att det säkert hade gått att gå över till ön där också. Men jag gjorde inte det, utan uppmanar i stället alla andra att gå ut och leta smultronställen, dit man annars inte kommer alls, eller bara med båt eller skoter.

Hm, hm. Vad kan jag då ha blivit så arg på idag? Igår var jag och gjorde kompetensprovet, och “resultatet var bra som alltid”, och solen sken fint över Svansteinsjön när jag körde hemmåt, allt kändes även bra med Markku i telefon, så, det är något idag… från dagens möte i Övertorneå? Men vad? Säg mig. Jag hatar att inte veta ens mina egna känslor…

Grrr, för säkerhets skull.

(och nej, det heter inte Vyöni, det heter Niskanpää, och forsen har historia… t ex en Eva som belönades med 50 riksdaler för att ha räddat trenne lif http://runeberg.org/sqvinnor/0333.html)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *