Baki fläsket finns det något hårt

Magmuskler. Ja, nu har jag lyft stockar till den grad att gamla meriter börjar synas. Det är det jobbigaste i hela sången, att få med allt man fällt. Och idag behövde Vikingen faktiskt bogserhjälp av pappas fem-nia. Från stillastående med överfullt lass från en grop blev för mycket när mattan började slira på ett torrt fallträd som låg tvärs över spåret… Hm, men hade inte det hänt, så hade jag kunnat skryta över min maskin, för krafterna är det inge fel på! Jag kan smygköra, fortfarande styra, och bara sitta som vanligt när jag drar. Däremot har Vikingen en svag punkt, och den heter skrå, med eller utan lass. Den tål alltså inte att hamna på sniskan, för då vill den bara dit – vilket är direkt olämpligt, om det t ex är en bäck bredvid. Men nu kan jag skryta över min farsa, som närmar sig 80, och med konstgjord höft- och knäled, och med en arm som varit av på fem ställen och blivit både stel och känslolös, arbetade med sågen i nästan samma tempo som Markku, och körde skoter lika vågat som förr – imponerande!

Sen har mina frågetecken också rättats ut, som jag ritat på några träd i ett lite oklart hörn. Grannen har varit där och tittat, och snittat det han anser är gränsen. Så nu vet jag att fälla lite träd där också, och få en egen liten skoterled in i djungeln… Ja, man ska inte underskatta vikten av skotern, för med den kommer man till såna ställen dit varken traktor eller fyrhjuling tar sig, och till på köpet “ritar” den i snön – vilket gör att man t ex inte hamnar helt vilse när man kan följa sina egna spår tillbaka.

Kaka. Eller rättare sagt tårta, och det var gott. Jag har varit till syrran på kvällsfika, för hon fyller år idag, och där tittades det på fotboll. En TV var tydligen för lite, för det var så många bra matcher samtidigt. Nå, men nu ska jag avsluta med att bilringarna känns, eller mest simdynorna, när jag sitter här vid datorn som en hösäck.

Däck. ZZZZ

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *