Vattenfall, trevlig men obevandrad

Okunnig om geografin, uttalade sig den trevlige strömavbrottsrösten säkert på min fråga om omkoppling i Aareavaara… att de hade försökt, men strömmen från Finland hade misslyckats, eftersom det är kortslutning någonstans, och helikoptern är ute flyger… i mörkret… hm, tänkte jag och frågade taktiskt, “Så gruvan här har heller ingen ström då?” – och han undrade om jag pratar om Aitik! Men, det är ju klart, strömmen hit kommer ju från Gällivarehållet…

Ett strömavbrott på nästan 5 timmar i tjugograders kyla, med en natt framför där det lovats ner under 30, fick ju en att bli lite orolig. Inte så mycket för värmen, men för vattenledningarna över gården som står helt still. Men, vi hade en plan, farsan och jag. Kommer inte strömmen tillbaka, så värmer vi upp kompressorn och kör den med elverket, för det finns 100 liter vatten kvar i hydrofonen som behöver mer tryck för att orka ut i husen.

100 liter räcker inte så långt, och nästa projekt blir att skaffa en pump som går att koppla till elverk? Eller, varför inte bygga ett eget vattentorn? Njae, det första blir nog billigare, och det räcker ju egentligen att bara röra på vattnet då och då, för snön är ju perfekt att smälta till tvättvatten. Mjukt och fint!

Mysigt var det också att ligga i sterinljusets sken och lyssna på klockornas tickande… och hålla sig vaken! Det gäller att inte somna ifrån ljusen, och när strömmen väl kommer tillbaka, att komma ihåg var man tänt dem, och släcka dem innan man går någonstans.

Sen lärde jag mig ännu en sak, och det är att de kopplar in hushållen successivt. Först gick larmet i Pajala, några minuter senare kom strömmen hit, och efter några ytterligare minuter blev det ljust även i Kitkiöjoki.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *