Men oj, så ljust!

Vaknade av mig själv efter åtta, och undrade varför inte klockan ringt… men, det var ju alltså inte dags än för min sovmorgon, då det brukar vara mörkt. M a o så har ljuset fortskridit så långt att den gör märkbar skillnad mot tidigare rutiner!

Igår kom två renskötare för att försöka fånga in renen som var den enes. Den andre dominerade dock så pass med skotern, att han inte ens lyssnade på mina rutinerade flockiakttagelser – utan gjrode tvärtom!

Sen körde han också på, som straff mot sig själv och sitt misstag(?), utan att stanna till, och “tempoväxla”, innan det var för sent… alltså renen började till slut skena i sin flykt, och relativt snabbt var nere på älven.

Stranden är så brant att det tog slut där, inte för renen, men för renskötaren. Tänkte att jag ska hjälpa till, hoppade upp på min Viking och sökte mig ner… och inte ett skoterspår på hela älven! Skrövliga isblock i högar vid stranden, där jag körde berg- och dalbana, men till slut var jag tvungen att köra ut… på den släta isen, som hade så lite snö att det var kusligt!

Renen hade tagit sig till Kostets, och tittade på mig. Liksom att den kände igen skillnaden på skoterljudet? Renskötarna hade gett upp, och även jag vände och lät den vara. Kändes dock lite ledsamt att den såg så ensam ut där på den stora isen… och det verkade även fåren känna under kvällen, de var nästan lika tafatta som när Saga försvann.

Glad över att jag lyckades byta en droppande kran i toan, men lite ledsen över renen som inte längre fanns hos fåren, badade jag sen utebastu i flera timmar. Det är skönt!

Skönt var det också att titta ut genom fönstret när jag vaknade, och se att renen hade kommit tillbaka! Nu äter fåren och renen tillsammans runt höbalen, och visar ömsesidig respekt. Så jag ska låta den äta ett tag, innan jag meddelar ägaren att den är här igen.

Hm, hm, och vad märkligt – renen stångar inte mot fåren, däremot mot skatorna!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *