Psalm 864, inte 411

Nej, jag har inte tänkt gifta mig, sade jag till prästen som tyckte att jag såg så ungdomlig och rosig ut, att jag måste vara kär… och tyckte att jag skulle gifta mig, med psalm 411. Nej, nej, och jag är ingen romantiker svarade jag, när jag hörde honom sjunga texten. Och nej, jag gillade inte melodin heller… däremot 864 – den blev jag kär i – vilken poesi!!!

http://www.svenskakyrkanboras.com/www/live/dokumentmallar/Standard.aspx?TreeID=306

Lärde mig mycket i dag. Att man ska gå i kyrkan för att vila i Guds ord, man behöver inte tänka något, inte säga något, inte analysera, bara lyssna och vila – det är syftet. Att mannen är kvinnans huvud, och att Jesus är mannens huvud. Att det finns två tideräkningar, nuet och eviegheten, och det förklarar det ologiska i Moseboken. Och paradiset, det är när Jesus kommer tillbaka, från sitt andliga tillstånd… stopp. Där började jag fundera – att prästen är ju mer “spöktroende” än jag!

Men sen kom jag på, att jag var i tjänst, och lät bli att gå i filosofitrans… balans, det gäller att komma ihåg att vi har olika yrken!

Sen tänkte jag på det här med gruvan, och tänkte vad enkelt hade varit om den hade blivit placerad i Sattajärvi i stället, i Korpilombolo, eller varför inte i Junosuando, för då hade jag inte behövt bry mig! Det är nämligen så enkelt, att det är lätt att glädjas åt den, alla arbetstillfällen som skapas, Pajalas frälsare från mörkret – när man inte bor med den, dess damm, buller och inkräktande på ens egna naturresurser.

Slutet nära? Tänkte jag när jag skulle lämna konsumparkeringen och såg en europcar rulla upp som en piketbuss full med testosteronstinna karlar, som hoppade ut snabbt, smidigt och vant… med en ledare som bestämt stegade mot Systembolaget – “Måste ju fira vår sista helg här”.

Nybyggarna klara och drar? Det är inte som förr, att de stannade kvar.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *