Koptern hovrade över gruvan

Det specifika vingljudet hördes relativt nära, och jag hörde även det där vinandet som hör helikoptern till, men jag såg den aldrig. Hade jag blivit kvar, så hade jag sett en paramotorflygare i alla fall, men nu blev det mamma som fick bjuda på Gevalia… attans också vad mycket man missar när man måste jobba! 😉

Nej, Herr Önneholm frös bara om händerna, så han var inte intresserad av att köpa ngn post… och orsaken var att priserna är så låga… hm, och om jag inte hört fel, så har han nämnt att förra gången hade han inte råd… och ett gott råd, det sade en miljardär i Skavlan i fredags, att antingen köper man jättebilligt, eller så betalar man högt för kvalitén, d v s inget mitt emellan, för det är tydligen den sämsta affären!

Nå, skogen producerar kubik så länge den står, men när det är hugget, då är det hugget… som stucket. Och jag har ont mellan skulderbladen… har nämligen bytt motorsågen mot röjsågen nu. Även det börjar jag lära mig, d v s att jag inte får “mahottomuus” varje gång jag kommer in i en tät skog, där det är svårt att välja vilka träd som ska få leva, och vilka som måste dö…

Man tittar upp mot himlen, och sen ser man ett mönster man följer… och där är det lagom som gäller… ut ur djungeln.

2 thoughts on “Koptern hovrade över gruvan”

  1. Hörde det, och kände även tryckvågen när vi i lagom tid klev ur tjänstebilen… jag och en gammal militär med egen erfarenhet, som fick glansiga ögon av det, hm, typ som att en vacker kvinna hade viskat något i hans öra! 😉

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *