Idag var det riktigt nära!

Efter vår gemensamma paus med morgonfika tillsammans med tre kuukkelit (lavskrikor), sade jag till pappa att jag slår en lov här runt innan vi far hem, ungefär en timme. Jag hade suttit på pass, och han promenerat, så nu var det min tur. Gick där och funderade varför skogen har blivit så hårt gallrad innan min tid, att träden knäckts av snö och vind… hm, synd. Sen gick jag över ett dike, och hittade en fin stig, och en sten… men vad nu? Varför går här en ensam kalv och betar framför mina ögon… tänkte jag lite förvånat, men sen hörde jag att det kommer fler… pulsen steg, och jag stod blickstilla. Alla fortsatte att beta, och jag såg att det var ytterligare en kalv bredvid en ko, och sen en vuxen till, som jag inte kom åt att se om den hade horn.

Spännande, och jag kunde följa deras betande ganska länge, för de väsnades ganska så mycket när de drog i småbjörkarna var de gick. Och konstigt, mig fick de inte i sin blick, eller vittring. Själv hamnade jag i ett matematiskt dilemma… för om det var 2 kalvar och 2 vuxna, och ingen hade horn… så kunde jag bara skjuta en kalv. Man vet ju aldrig om det var en ko med 2 kalvar och en kviga eller tjur, eller två kor med varsin kalv. Suck, när jag i min girighet efter den stora tjuren avvaktade så länge, så var det alltså kört! Den ensamma kalven var ur sikte, och sen var alla ljudlöst borta… rakt med motvinden… och jag kände verkligen DERAS vittring! Luktade djuriskt värre.

Alltså, en spännande dag i skogen, och jag kan konstatera att älgen inte är så känslig för lite prassel i skogen, bara man kommer från rätt håll så att säga. Men att sen börja smyga, det är inte lätt. För det går ganska så sakta, jämfört med älgen som med stora kliv betar sig fram. Kanske hade jag lyckats smyga efter dem tills de lägger sig, men i och med att jag hann “känna” deras familjära trivsel, så tog det mig emot. Hm, lärde mig alltså det också, att jag inte får se dem för länge, utan skjuta så fort jag bara kan… bara jag är säker på att det är en kalv eller tjur jag skuter!

Hm, hm. Det är en mental förberedelse jag faktiskt inte tänkt på. Att jag måste bestämma mig i förväg vad jag ska skjuta i olika lägen. Nå, det är alltid lättare att ångra att man inte skjöt en kalv, än att ångra sig att man sköt en ko med två kalvar.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *