Snurrade runt

Tittade troligen lite för slarvigt på kartan, för min känsla förde mig söderut i stället för västerut, och jag kom ut till dikesbanken i stället för bäckslänten, när jag skulle snedda myrkanten. Hm, hade jag bara mätt avståndet INNAN jag gav mig ut, så hade det aldrig hänt. Trodde nämligen att sträckan där emellan var max 100 m, men så var det nästan 300 m. Så är det, det är känslan som för människan vilse! 😉

Har gjort allt för att tänka positivt… över att jag längst ut i mitt ödsliga skogsparti med gungflymyr hör gruvgrävmaskinens band gnissla sig fram… och kommit fram till att älgbetesskadorna med all säkerhet kommer att minska! Det är ju därför jag jagar älg dessutom. Så tack!

Samtidigt måste jag själv vidtaga miljövårdande åtgärder p g a deras vattenverksamhet, och det är att kapa av det raka flödet från bassängområdet till Aareajoki. Nu rinner där klart källvatten, men jag misstäker att det snart är förpestat av uppgrävt gråslam, och vad det blir längre fram, står skrivet i stjärnorna?

Nå, jag ska inte oroa mig ensam för så stora saker… utan berätta om lite positiva saker från verkligheten – att jag hörde gräshoppor på myren, och såg en massa grodor! Det är härligt med mångfald från förr. Trodde att jag tappat hörseln, när jag inte hört dem. Och att se så många grodor, får mig att undra var de hållit hus i 30 år?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *