Mörkt så in i mossen

Och jag måste medge att jag känner mig lite deppig. Inte deppig över något speciellt, eller så mycket att jag känner mig deprimerad, men ändå lite sorgsen på något sätt. Vet inte varför, men kanske att jag sörjer den gångna sommaren, och solen som sken in sådär fint genom fönstret på natten? Nu är hon borta.

Borta är också min farmor Signe, som skulle ha haft namnsdag idag. Fick idag höra att jag genom henne var släkt med Herr Kulju. Farmors kusin Anna och hennes man köpte mark av farfar, och därifrån härstammade han. Där ser man, det är mycket man inte vet, att t ex Erling Wälivaara är lika släkt.

Laestadianer… just det, det var även farmor ibland, för hon gick på sånadär symöten vill jag minnas? Nå, i helgen kan man i alla fall lyssna till en predikare från Liviöjärvi här på Bygdegården om man vill. Själv har jag svårt för gruppreligioner över huvudtaget, och blir rädd när jag på nyheterna hör om folk som dödas bara för att de t ex förnekar islam, och sorgsen när jag tänker även på vår svenska historia om hur kristna dödade hedningar på sina korståg.

Varför gör man så? Det är något jag inte kan förstå. Lyda i hierarki kan man göra ändå, med förstånd för landets bästa, i kriser, i nödlägen, osv. Men annars ska man vara fri!

2 thoughts on “Mörkt så in i mossen”

  1. Håller med dig, lite deppigt när sommarsolen inte visar sig om kvällarna nå mer, och det där me gruppreligioner har jag också svårt me.Kanske att våran farmor hade rätt, vem vet. Trevlig helg till dig

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *