Att acceptera sin plats

Att våga ta sin plats, och att våga sitta kvar på sin plats… det har många svårt med, inte minst vad gäller flygplan… funderar jag nu när jag tänker på landningen som gjorde att stora män och vuxna kvinnor ville fly planet så fort de kunde, och “aldrig mer skulle flyga”… hm, och jag som blir mer och mer imponerad av piloten ju mer jag “känner efter”.

Det var piloten som flög planet från första stund, och han forcerade även luftgroparna framåt, d v s att planet studsade inte planlöst med neddragen gas… ja, det kändes att vi drogs framåt hela tiden, och det bestämt, inte minst “störtdykningen” mot Pajalas TV-mast… som jag såg i hela sin längd genom framfönstret, och så här efteråt känner jag att balansen var sådan, att hade Markku och den okände långsmale mörke mannen på andra sidan varit bomber, så hade jag med lätthet träffat roten av masten…

En stridspilot m a o? Som övade civilt, att landa så snabbt som möjligt, att inte ens radarn i Sverige hinner med? 😉

Nå, jag accepterade i alla fall min plats, och beordrade de äldre som inte kunde engelska att sitta kvar när vi landat, på kommandot de inte förstod. Tänka sig, jag märkte inte i luften att någon var rädd, för de satt bara tysta, och jag själv sov i skov. Inte ens på Markku märkte jag något utåt, hm, hm, vad märkligt egentligen.

Märkligt är även att Vite Riddaren (kors i taket!) uppmanade mig att söka vikariatet som utredningschef för de fem kommunerna här i östra norrbotten. Nej, jag har accepterat min plats, och söker inte tjänsten fast jag vet att jag skulle klara av det, i alla fall rent juridiskt. Sen tillkommer annan tjänsteort, och andra människor att hantera… och DET, skulle jag INTE vara beredd att besvära min kropp och hjärna med.

Att vara ledare och bestämma är en sak, men att vara ledare och leda, är en helt annan sak… och det får mig att fundera på skolan som barnen går i. Hörde att elever redan i lågstadiet har “gruppträning” för att sammanfoga sig i nya klasser osv. Säkert trevligt att få en grupp som kan dra åt samma håll, och att eleverna inte slår ihjäl varandra på lektionerna… men, hur blir det med det individuella valet sen när de blir äldre? Klarar de av det?

Man får inte glömma att det här uppe t ex är viktigt att även tjejer lär sig faran med att åka bil lättklädd mitt i vintern, att lära sig vad göra om bilen fryser, får punktering, göra upp eld, vilken utrustning man bör ha i bagaget, hur man kan klara sig ute en natt osv.

Inte ens jag vet allt sånt… eftersom jag av rekryteringspsykologen fick stämpeln “god anpassningsförmåga”…. Trots allt!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *