There is a house in Tallin

… they call the Sokos Hotel… sjöng jag, när jag drog The Animals i brist på den klassiska jag brukar, I love rock´n roll… och jag tror att jag egentligen sjöng om stället snett mitt emot? När Markku övertalade mig att sjunga careoke… hm.

En helg i Tallin, som började med att jag glömde tandborste, vi höll på att missa flyget, sen korsade vi älven strax norr om Övertorneå, och när jag såg Seskarö mellan propellern och skrovet, då var jag med. Fint och rent mötte oss, och rummet på hotellet var på 21 våningen med havsutsikt över hamnen och St Olav kyrkan… konstaterade jag på en kvart, för sen var det dags att rusa till KGB… museet.

Och jag funderar… är det verkligen historia? För när vi skulle lägga oss i den bokade bastuns bubbelpool en andra gång, och inte fick igång den hur vi än försökte, så sade jag till Markku att jag ska gå till damen i mottagningen, och be henne komma hit… tog på mig handduken, lade handen på dörrhandtaget, och vips så var den i gång… Ja, hotellet har i alla fall VARIT avlyssnat 😉

Utöver den sevärda gamla staden och Olde Hansas goda mat utan potatis, Vikingakänsla från 1400-talet, så funderar jag på det här med Ryssland och krig. Markku mfl var lite rädda under hemresan, som genomfördes av 3 ryska piloter och en sovande stewart i ett ryskt 18 sätesplan med konstiga ljud i ventilationssystemet… redan innan vi kom ner i backen som en sten i hög fart… utan personal i flygtornet och flygplatsen låst… Hm, hm, inte konstigt att den tränande piloten fick slå ner fronten i en panikrörelse? Min hjärna hann reagera fara i en 100-dels sekund, men började inte filma bilder – så, jag funderar om det var mina 3 medhavda sushibitar som gjorde susen?

Nej, jag hann aldrig bli rädd med känslor, bara lite förvånad över den enkla missen… Och även om min morfar stupade i kriget mot Ryssland, långt innan jag föddes, så tänke säkert ryssarna också att många av dem stupade i kriget mot väst… och värst, det tror jag att det s k kalla kriget var… för då var det inga direkta strider, utan tid för hemska planerade utrotningsrörelser – som nu i de svältande delarna av världen? Och vi funderar oskyldigt… att det är konstigt att hjälpen som ligger i säckar i förråd, inte kommer fram…

Tillbaka till Estland, en gång svenskt och självständigt, innan nazisterna tog över, och resterna sedan stängdes in i Sovjetunionen… – blundar de för den utrotning som även skedde där, mitt i staden? I sin glädje över att vara självständiga igen, lika länge som jag har varit polis… eller m a o, att deras hemska historia är realtivt färsk? Jag upplevde i alla fall att staden var delad, och på vissa ställen var finskan ett språk som gav pluspoäng till ett gott bemötande, medan den på bl a Cathouse gav kalla handen… och trots det så fungerade Swedbank-kortet snabbt överallt.

http://www.youtube.com/watch?v=dpWEv9Q0XQ4

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *