“Var är Saga?”

Så ropade jag alltid på henne när jag inte såg henne i hagen, och då kom hon antingen innifrån Markkus Sagasaajo eller uppifrån Kustontieva. Spåren av henne finns kvar, hårstrån och hudfett i träden, hovspår i leran, träck i backen, men gräset det har vuxit som aldrig förr. Fåren orkar inte beta ens 1/10 av vad hon betade. Hon höll det väldigt fint överallt, och det är med sorg i hjärtat jag konstaterar detta.

Nå, det hjälps inte. Antingen måste jag skaffa en ny häst, en ko eller en tjur, eller bara mycket mer får. Få se, men till att börja med ska jag i alla fall ut och betesputsa med den gamla slåttermaskinen, som rostig stått i regn och skur och tung snö, men ändå fungerar perfekt. Jag som trodde att den var trasig…

Perfekt höbärgningsväder ser det ut att bli i 3 dagar, så ni som tycker att ni har det lite vildvuxet runt era hus eller stugor – ta fram lien! Låt höet sedan ligga och torka i solen, vänd det lite då och då, och sen bygger ni ngn form av torkställnig åt det, så att de hamnar på varandra neråthängande, i olika hänlager med luft emellan. Det blir som en hästrygg som regnet glider ner från.

Till vintern kan ni mata rådjur, renar, eller varför inte älgen vid saltstenen?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *