Då var det dags

Återigen dags för höbärgning, och förra året känns som nyss. Tänk vad tiden går, och ännu sådden står. Men inom kort blir det förhoppningsvis fint. Och sen, sen ska väl sommaren komma “på riktigt”? Vill ju bli så där svettig och varm att jag bara måste ta ett dopp i älven.

Igår kväll tänkte jag, men fegade ur när nivån nådde musen. Fast egentligen borde jag ha tagit ett dopp, inte minst för att vara beredd om jag trillar ur båten. Ja, nu har jag äntligen fått den i vatten. Smidigt och fint gick det, när jag har förberett stranden, genom att ta bort lite “pajuja”, sånadär träd som växer som ormar efter backen.

Fullt upp har det vart, och igår har vi har bytt snabbkopplingar på traktorn, justerat kraftuttaget och även vanliga kopplingen, eller rättare sagt Markku har gjort det, för jag gav upp. Har märkt att jag har svårt med det här med att gänga, d v s om det ska vara motsols, och fundera åt vilket håll det är när muttrarna är åt olika håll… eller upp och ner…

Veden är också torr, så nu finns det ännu mer att göra… och nu ska jag ut och märka stenar.

4 thoughts on “Då var det dags”

  1. Stenarna är oftast mitt på ängen, de stora som man inte får bortplockat, och det är dessa jag märker för traktorn som slår ängarna, så att de inte förstör skären.Klättermus har jag försökt att vara på mitt sätt, och vad gäller råttor så har jag endast sett 2 i år! Tänka sig vilken skillnad mot förra året.

  2. Ännu mer konstverk att studera när man är ute och promenerar, trevligt inslag i naturen får väll hoppas på att stenarna står på rätt sida

  3. Ännu mer konstverk att studera när man är ute och promenerar, trevligt inslag i naturen får väll hoppas på att stenarna står på rätt sida

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *