Börjar vara i fatt

En rivstart på den lediga tiden, och jag har hunnit med mycket av det som blivit liggande i tankarna en längre tid. Nu är jag trött, men kan inte gå lägga mig än, eftersom jag låter mitt hår självtorka. Mitt hår… “Vad har du gjort med ditt hår?”, utbrast en annan av mina fastrar… sådär negativt, och svaret var också rakt när jag frågade – alltså nej, hon tyckte inte att det var snyggt!

Topparna är lika raka som svaret, men själv gillar jag mitt burr. Fast det är klart, jag ser det bara frammifrån när jag möter en spegel, och har inte alls någon koll på hur det ser ut där bak. Hm, och idag var det tur att jag hade hörselkåpor som ett diadem över det. Peltor, med två stålbågar som sitter tajt efter huvudet med fast plast.

Varför det var tur? Jo, för att jag fick en hoppande stock i huvudet. Hm, hm, det här med klapi-tuikku kan verkligen vara farligt, bl a när det fastnar klabbar i kaphjulet, som gör att nästa studsar, och ju längre den är, desto större kraft längst bak… och jag flög!

Ja, det gjorde ont. Men kan inte jämföras med kofoten. Och sen märkte jag att även nacken är starkare i sidled. Inte nog med det, sen körde jag fast en asp också, så traktorn slocknade. Tur nog gick inte kedjan av, och så fick pappa även loss eggen från stocken genom att backa med kraftuttaget, så att jag sen kunde bända ut den med järnspettet.

Båtplatsen har jag också pulat på, men är inte färdig, för jag började göra en annan stickväg i stället. Gillar att arbeta ute i terrängen, och att se resultat med vinklar och förlängningar o s v.

Nu svider ögonen, så jag måste gå lägga mig, även om håret ännu är blött efter den sköna utebastun… med daggen fint liggande över det höga vattnet i älven. Muonio älv. Nu tar jag kväll!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *